De är frågan.
*Hon vaknar (vaknat redan 1.5 v) 2-3 ggr per natt, hon brukar annars sova hela natten igenom. (tänderna?
*Hon tjurar å skriker 90% av vår vakna tid å ingenting är bra. (kan vara både och?)
*Mat får de hon de mest konstigaste sakerna att äta som lunch, typ kräm för hon vägrar mat med bitar i (tänderna?)
*Hon bits å nyps å hänger på en, rädd för ljud hon annars inte brytt sig om osv osv. ("trots"?)
*Jag får inte brosta tänderna (tänderna?)
*Pappa är den enda som är rolig ("trots"?)
*Jag får inte röra henne, dvs lyfta henne eller hjälpa henne med tex mat, tvätta händer, gå ner för trappa, hålla i handen när vi är ute å går eller så. ("trots"?)

Hela 1.5 veckor har ja pinat mig själv genom dagarna å hoppats att dagen ska gå fort så ja får lägga henne å sova så ja får andas lite å sitta i lugn å ro ett tag.

Hon som annars är världens gladaste å snällaste tjej ha helt plötsligt blivit ett "monster" med extremt stark egen vilja. Mammas lilla hjärtegryn! <3
Nå, jag är oxå extremt tjurig om ja inte får min vilja igenom (beroende på vem ja "tjafsar med), så hon har väl ärvt de av mig ;P

Hur var era barn när de vankades trots å när kindtänderna var på G?

Berätta gärna, kan behöva lite uppmuntring just nu känner ja.
Så jäkla trött å sur är ja, hela dagarnna. Ingen energi alls har ja känns de som :(
De är pest å pina dehär. Men ja tycker mer synd om Jessica som är just över året å som måste stå ut me allt detta, Stackars mitt lillhjärta! <3