Fast förlossningen inte varade mer än 2.5 timmar så varnar ja ändå för ett långt inlägg, är så dålig å fatta mig kort ;) haha* Men varje ord i denna berättelse är värdefull för mig iallafall <3 :)

Kl 09.57 prick, vaknar ja av att de klonkar till *klonk!* vid äggstockarna å de kändes som en 2 sekunders mensvärk sammtidigt.
Vaknar med ett ryck, å de första ja kommer å tänka på var "folk har ju sagt att de knonkar till innan vattnet går"!
Fort som attan kliver ju upp ur sängen å små springer ner för trappan, kniiiper å kniiiper för att ja inte ska läcka vatten.
Sätter mig på toan å de börjar rinna, ja kollar ner så gått de går å ser att de rinner klart vatten i en stråle i ca 10 sekunder.
Ja hann tänka mycket under dom sekunderna "visst inte är de kiss? Nä för nu har de ju sluta rinna, nu kissar ja. Nej, ja vill inte föda barn, inte nu! Ja är så trött (kollar på klockan igen) ja har ju bara sovit 3.5 timmar! Måste väcka Elias.." osv.

Torkade mig å gick upp å säger:
-"Elias, de rinner vatten" medan ja står me benen i kors
(hade inte hunnit köpa hem bindor).
-"Allt vatten?" frågar han.
-"Nä, de har runnit bara lite."
-"Ja men varför väcker du mig då?" säger han, men kliver upp efter nån minut.

Ja går ner å börjar tänka igenom va vi glömt å sätta i väskan.
Elias kommer ner å frågar om ja ringt BB, de hade ja inte så då gick ja för å ringa dom.
Hon i telefon säger:
-"Är de förstabarnet? Ja, men då är de ingen brådska, Var de klart vatten? Hur mycket var de som kom? osv.
När ja ringt klart går ja ut i köket å Elias smörar mackor medan ja springer omkring som en yr höna å har glömt bort vars ja lagt lappen på saker vi ska komma ihågå ta med som går att äta osv å har vid dehär laget bara lite ont över äggstockarna, men börjar böja mig framåt när de känns ont.
Sätter mig för att äta lite frukost, fast ja inte är hungrig.
Pratar me syster i mobilen sammtidigt å berättar va som hänt.
Tar ett glas juice bara å sätter mig på köksstolen (skinn stolar) för å dricka juicen men utbrister sammtidigt:
-"Shit nu börjar de rinna igen!!" å springer så gått de går till toaletten för att de inte ska komma på perkett golvet.
Hinner till hallen (där har vi plast matta) å skriker till för nu rinner ALLT ut!
De rann å rann å rann å blev varmt å ja skriker (med syster i luren):
-"Elias nu for allt, de är helt blött å ja skulle ju ha domhär mjukisbyxorna på mig!"
Han kommer till hallen där ja står brevbent å gråter (fortfarande me syster i telefon) å gnäller över att de är blött å äckligt å att ja inte vill osv.
Lägger på me syster å slänger telefonen åt sidan å Elias säger:
-"De är lugnt, de är ju bara å torka upp."
Ja går på toa å beställer nya torra trosor å byxor av Elias som han snällt hämtar medan ja sitter me toadörren öppen å upprepar att
-"Ja inte vill föda ännu, vi hann ju inte fota gravid foton!"

Kl 10.35 ganska precis har vi sprungit klart å tänkt igenom allt.
Elias ringer sin mamma å säger att vi kommer dit för att ja ska duscha.
Sagt å gjort.
Elias lastar in bb-väskan å data väskan i bilen å klickar bilbarnstolen på plats å vi åker.
Nånstans mitt i smeten släppte vi ut vovven för å pinka oxå.

Kl 10.45 typ är vi hos Elias föräldrar å ja går in för å duscha å hans mamma kommer me bindor åt mig.
-"Tack de behövs!" säger ja å går å duschar, medan Elias åker till Fredde för att hämta vårat mobila internet som han lämnade där kvällen innan för att vi inte trodde vis kulle behöva den idag.

I duschen börjar ja känna att smärtan rört sig mot svanskotan.
Sätter dusch strålen mot ryggen alltid när ja känner smärta där.
Duschar snabbt å Elias har kommit tillbaka å rågar om ja behöver hjälp?
-Nej de går bra" säger ja bara.
När ja duschat klart å står i deras hall kommer hans lillebror ner å fråga mig om de är på riktigt :) Hihi*

Kl 11.10 åker vi mot Sunderbyns sjukhus.
Ja de gör ondare å ondare i svanken å ja kan inte sitta still utan håller i handtaget i taket på bilen medan ja vrider mig åt sidan.
Försöker slappna av men de går inte!
Vi tankar på Minipris i Kalix å sen när vi kom till Persön börjar bilen jucka (som den gör alltid när de är varmt)
Nej inte nu tänker ja bara.
Försöker snällt hålla minen när Elias frågar om de är ok å svänga in på macken å köpa bränsle rengöring å en korv.
Ja säger bara att de går bra att de är nog ändå flera timmar kvar innan den kommer.
Han kommer tillbaka å ja går in på toaletten därinne en snabbis å de rinner ytterligare lite vatten, ja byter binda.
Sen fortsätter vi....
(Elias hade sattit tidningspapper å en handduk på mitt säte hemma, förresten) :P Haha*
Medan vi åker så ringde ja mamma å syster nummer 2 å sms:ar några kompisar att de är dax :)

Vi kommer till förlossningen ca 11.45 å dom sätter CTG på mig osv.
Hon säger att de är okej att ja vrider på mig när ja får värkar, ja behöver inte ligga still.
Bra, skönt! För de hade inte gått annars.
När de var färdigt ca kl 13.05 kommer hon in å säger:
-"Du har ganska många å rätt starka värkar men dom är inte regelbundna ännu men ja ska undersöka om du öppnat dig så ser vi va som händer."
Hon undersöker å säger:
-"Du är öppen 4-5 cm så vi kommer inte skicka hem dig, du ska få komma in i ett förlossningsrum. Om du vill kan du få bada? Är de nåt mer du skulle vilja prova?"
-"Ja, ja vill gärna bada, men får man bada när allt vatten gått? Är de ingen infektionsrisk? Akupunktur vill ja oxå ha." säger ja.
Hon svara att de är helt okej å bada.

Ca kl 13.50 börjar ja gala om att ja skiter ner mig å att de gör ont.
Barnmorskan kommer in å säger att egentligen ska dom inte undersöka så ofta pga infoktionsisken men hon gör de ändå för att ja säger att ja håller på å skita ner mig.
Då var ja öppen 7 cm!!!
-"Oj här går de undan! Herregud, är de verkligen ditt första barn?" säger hon.
Efter några minuter kommer annan personal in (inte för att ja alls minns hur dom första såg ut) å säger att dom ska byta skift å att de nog inte är nån idé att ja tar ett bad för att förlossningsvärkarna har börjat sen länge.
Men att ja kunde få akupunktur, fast de kommer nog inte hjälpa då ja kommit in i värkarbetet rejält osv.
Ja tog akupunktur iallafall, de får bära eller brista tänkte ja, för nåt ville ja ha.
De kändes som om ryggen skulle gå av å ja hittade ingen bekväm ställning.
Brukar gilla å ligga åt sidan men de gick verkligen inte, de kändes mer i analen då.

Fick lustgas, provade 4 ggr men de hjälpte inte ett skit!
Blev bara tröttare.

Kl 14.20 kollar hon hur öppen ja är igen å säger:
"Ja jäklar nu är du öppen 9 cm, snart är de dax å krysta".
Shit va rädd ja blev då, ja ville inte, orkade inte, ja var trött å ville sova, hade ju bara sovit 3.5 timmar!
Under hela förlossningen baddade ja pannan å Elias blötte å kylde den me jämna mellanrum å viftade å fläktade me en handduk, ja höll på å dö av svett!

Kl 14.30 undersoker dom igen å nu är ja öppen 10 cm!
Ja är rädd, vill inte spricka.
Jaha då var de bara börja krysta då säger dom.
Kändes som om allt bara tog 30 minuter inne i förlossningsrummet trots att de tog kring 1 timma å 24 minuter.

Efter ca 20 minuter av krystande började värkarna få längre mellanrum å ja kände att de var jätte skönt, ja ville ju vila lite.
Men dom sätter in ett värkstimulerande dropp å vrider på många många ggr.
Ja hör barnmorskan säga
-"Nu ser ja hår, massor av svart hår!" å ja tittar upp för typ första gången då ja var så trött i ögonen.
Ja frågar hur mycket av huvudet dom kan se, hon visar å ja utbrister:
-"INT MER!!!" haha* Klockan var 15.10 såg ja.
Efter en stund kände ja hur de riktigt brände å sved där nere å gnällde:
-"Aj aj aj aj de gör så oooont!!!!"
-"Ja vet, de är för att halva huvudet är ute"
Å då hade ja ingen värk!!

Elias peppade å peppade å sa om å om igen:
-"Kom igen gumman, du klarar de, de går jätte bra! Du är så duktig!" med gråten i halsen.
Då krystade ja mer å ja hörde nerifrån att barnmorskorna hurrade å hejade å sa.
-"Bra, fortsätt så fortsätt, fortsätt fortsätt, BRA!! Ta in ny luft genom näsan fort å krysta ingen likadant. BRA!"

Kl 15.23 kände ja hur smärtan totalt släppte å ja trodde hon var ute.
Hade inga värkar.
Barnmorskan säger att huvudet är ute å frågar om ja vill känna?
Nä sa ja bara åsså kom en till värk å ja tog i för glatta livet!

(Elias berättade efteråt att just på den krystningen var ja helrd i ansiktet å blodådrorna stack ut i pannan, sexigt värre! Haha*)

En minut senare kl 15.24 föddes våran underbart söta å ljuvliga flicka! <3
Dom lyfter upp henne mot mitt högra knä å visar upp henne å hon pissde å pissade å pissade :) haha*
-"Va är de för nån?" frågade ja.
-"Se efter själv" säger hon me ett leende.
Ja tittar längre ner (tittade bara på ansiktet innan) å säger:
-"En flicka!" Å tittar på Elias som är tårögd <3
Dom torkar av henne lite lätt, ja ville de..
(Dom frågade just innan hon kom ut om de var nåt speciellt vi ville skulle hända när hon föddes, ja sa torka av de värsta blodet från henne om de är blod å Elias ska klippa navelsträngen).

Ja får upp henne på bröstet å känner mig helt tom, helt ställd, farsinerad, kan inte förstå dehär! <3
Våran egna bebis!
Hon har legat i min mage i 38 veckor å en halv dag!
Kunde inte inse de fören efter 2 dagar när vi kommit hem ordentligt..

Jag å bebisen fick band runt våra handleder å sen fick Elias klippa navelsträngen.


Som sagt tidigare gick förlossningen lätt å fort som baaara den :P
Akupunkturen hade som sagt ingen värkan å lustgasen ville ja inte ha så me andra ord hade ja ingen smärtlindring alls!
Stolt över mig själv att ja klarade de!
Att lilla jag orkade en förlossning utan smärtlindring!
Stolt över Elias, han var exemplarisk å helt perfekt underförlossningen.
Stöttade mig i jätte fint å bra.
Inte var jobbig å tjatig å i den mån ja tänkt endast i tankarna att ja ville han skulle vara.
Helt perfekt.

Nu blev vi en egen liten familj <3
Vi tre.
Jag, Elias å Bebisen (inte helt bestämt namnet ännu).


Elias klär på tösen <3


Efter att dom sytt klart (dom fick sy ca 7 stygn då de gick så fort)
fick ja duscha å Elias hålla bebis första gången <3 :)


Bebis å pappa myser på BB:


Å såhär såg våran älskde bebis ut påägen hem från BB <3


Måste även tillägga att ja direkt efter förlossningen kunde se förlossnings program.
Starkt va? ;)
Många säger att dom inte klarar de.
Me de är nog för att ja trodde de skulle ta längre å vara värre.

Min mage dagen innan hon föddes (v 38+0)

(Dom byxorna vattnet gick i)

Å magen några timmar efter förlossningen:


Älskar våran älskade bebis å min Elias <3
Mer än ord kan beskriva! <3