Åkte till stan en sväng för å göra nåt annat än bara sitta hemma som de blivit nu när elias jobbar kväll å de jämt har varit nånting att man inte tar sig hemifrån.
Nu kan ja inte köra bil längre heller. De är riktigt deprimerande.
Får inte plats bakom ratten å de trodde ja aldrig att ja skulle säga :P
Så numera behöver ja min privata chaufför Elias om ja ska nånstans.

Vi for på apoteket i Gallerian för att ja skulle köpa järntabletter som är slut.
Hann inte igår för att dom böt fönster å vi var tvungen å vara hemma då å sen for ju Elias å jobba innan dom var klara me fönstrena.

Tog en nummerlapp å där stod de 96 men de var nummer 98 i kassan så ja tänkte att nåt måste ju vara fel å ja satt där å tänkte att när dom byter nummer å ingen går så går jag.
Så byter dom nummer till 99 å gubben som kom in efter mig mumlar:
-"ja då var de mitt nummer då, de gick snabbt" å går dit.
Men hur kan han få nummer 99 när ja fick 96 å ja tog lappen innan han å ändå kommer han före? :S

Då vart ja less å sa att vi åker till apoteket på sjukan istället.

Kommer dit å ställer mig i kön (behövde ingen nr lapp där då de inte är på recept) å framför mig står en gubbe.
Dement å med väldigt dålig hörsel.
Klockan var 14.11 när ja gick in dit å ställde mig i kön.
Gubben frågar om samma fråga 6 gånger å expediten har ju tålamod såklart å hon vet ju inte att ja har bråttom.
Elias börjar jobba 14.30 å ja börjar bli stressad.
Klockan 14.18 får ja ett sms av Elias "kolla klockan" å ja går ut.
Orkar inte stå där mer..
Less å arg på att dom har flera kassor å mer personal men ja måste stå bakom denna gubbe jätte länge för att han är dement.
De kan han ju såklart inte rå för men jag är stressad. Då blir jag sur...

Elias gasar hemåt å ja sitter å är helt tyst å sur brevid han å beklagar mig över att de tog en sån tid när ja ändå inte fick mina järntabletter.
-"De gör inget. Var ju inte ditt fel" säger han. Ja sitter bara tyst..

Nu är han på jobbet iallafall å ja är jätte trött.
Trött på vädret.
Trött på att vara trött.
Trött på syster som ringer 6 gånger varje dag.
Trött på att vänta på bebisens ankomst.
Trött på att vara så tjock att ja inte kan köra bil själv.
Trött på att ja är så hårig på magen.
Trött på att känna mig som en val när ja ska upp ur soffa eller säng.
Trött på att bli såhär irriterad även om de inte händer ofta.

Min lilla älskling ligger å sparkar på mina revben.
De brukar göra ont men ja orkar inte bry mig.
Puffar tillbaka bara.
Nu vill ja föda barn.
Känns som att ja varit gravid över ett år...

Nån som känner igen sig?