Men de gör inte jag.
Försökar att slippa göra de.
Vill vara så som ja alltid varit.
Har mina dåliga dagar å då är ja inte som förr, men de handlar bara om en stunds total sinnesförvirring :P

Känner mig lite lustig nu. Idag. Just nu bara. För en stund. Ett ögonblick.
Jag sörjer inte något. Är bara deppig.
Inte vanligt att ja lyssnar på deppiga lugna ledsna låtar men:
idag, just nu, för en stund, ett ögonblick, så gör ja de.
För jag är väl ändå mänsklig? *nyp* jo... Kommer jag nog alltid vara.
Tills livet tar slut. För de gör de för alla. Oavsett vi går med på de eller inte. Tyvärr.

Längtar efter mitt knyte, efter min sambo, mina föräldrar, syskon, min fd bästa vän...

De sistnämnda får ja inte ur tankarna just nu.
Konstigt.
För de har gått länge.
Men ja saknar dom stunderna vi hade, dom stunderna som var, de stunderna vi skulle ha.
Alla tusentalsmiljoners gånger vi skrattat åt allt å ingenting.
Så kul vi haft. Så kul vi skulle ha.
Var tillbaka i de "förflutna" idag, just nu, en stund, ett ögonblick...

Är de hormonerna eller är de jag? Vet inte vilket. Men ja gillar de inte.
Snart gör ja nåt ja kanske får ångra. Tar kontakt.
De skulle vara borta. För alltid? Men de var visst inte så lätt som ja trodde.

Har lärt mig nåt. De har nog du med?
Hoppas de. För då kan vi arbeta på de. Men har du inte lärt dig nåt, som ja gjort, då står vi still.

Idag, just nu, en stund, ett ögonblick... Kanske för alltid...?

It´s just like a rollercoaster... My mood.. How I feel, why I feel.. But I´m happy I can feel.. Some people can´t..

"I can see us in your eyes
No need to think it twice
Like it was always meant to be
You and me
And there are times when everything is a mess
But nothing is to confess
Like when two stars collide"