Deppig, ledsen, arg, irriterad, utanför, ensam.
Så känner ja mig nu.
De va lääääääänge sen sist.
Ja gillar inte den känslan.
Inte ett dugg.
Känns som att ja aldrig kommer orka göra nåt kul för att ja är så trött.
Å sjuk ännu!

Vill inte vara gravid längre!
Ja vill helt enkelt inte!
Ja tror att de är de som gör att ja mår såhär just nu.
På jobbet, på stan, på nätet, ÖVERALLT (!!!) får ja höra att min mage är så himla liten.
Jaha, men den är väl de då!
Ska sluta fota den.
De får vara.
På bild ser den ändå ut som att den aldrig blir större.
Men de blir den.
Enligt måttbandet å enligt mina å Elias ögon.
ALLA tycker den är liten.
De trycker ner mig.
Vet inte varför?!
När man är gravid ska man ha stor mage.
De har ja längtat efter sen ja var 10 år!
Men skratta ni åt mig!
Ha så kul.
Men nu blir de inga fler bilder fören nån som tyckt att den var liten ändrar sig till att den inte alls är så liten.
Finns faktiskt folk som är längre gångna än mig som har en mage som är mindre
Så de inte änns märks att den putar.

Jag känner mig "tjock" för har aldrig nånsin i hela mitt liv varit såhär rund om magen förut.
Ja är undernärd ännu fast ja är i vecka 24+2.
För ja vägde väldigt lite förut.
I flera år.
Så vet ni hur spinkig ja varit så kan ni yttra er om att magen är liten.
Varsågod.
Men enligt barnmorskan är den PRECIS så stor som den ska.
Låt mig njuta av min första graviditet å yttra er inte om ni inte är öga mot öga me mig å i samma vecka.

Känner mig jätte löjlig som reagerar såhär å måste skriva av mig.
Men de är så ja känner.
Å de är ju trots allt ja själv som ska kunna läsa i min blogg sen å minnas hur ja mått osv.
Kan ni låta mig vara glad åt att ja har ett liv i magen?
Som är precis så stor som den ska.
Som utvecklas precis så som den ska.
Som ser ut precis som den ska.
Som är färdigutvecklad å borde få en glad mamma att se på när den föds.
De är faktiskt 3.5 månader kvar tills de beräknade datumet så magen hinner växa.
Passa er så ja inte växer om er!